Boken om Magnamund

Genom Zjivagos försorg, en vänlig läsare av denna blogg, har jag fått låna ett ex av Boken om Magnamund (1986). Boken handlar om världen som soloäventyren Ensamma Vargen och Silverstjärna utspelar sig i, en värld som utarbetats av Joe Dever och Gary Chalk och de ligger även bakom denna volym. Bokserien Ensamma Vargen gavs ut av Äventyrsspel i tolv delar mellan 1985 och 1990.

Översättningen av Boken om Magnamund är utmärkt, utförd av Isidor Atnister – en pseudonym för Gabriel Stein, numera finansanalytiker.

Jag var nio när jag och min bror först började köpa och spela igenom Ensamma Vargen-serien, och jag minns att jag reflekterade över att det var ett väldigt kreativt sätt att skriva böcker. Vi skapade en egen satirisk soloäventyrsserie som vi kallade Snorbröl, där man fick äventyra i olika miljöer, från Las Vegas till rymden och fotbolls-VM. De ligger fortfarande i pärmar i föräldrahemmet, i väntan på eftervärldens forskare.

Eftersom Ensamma Vargen-serien var en inkörsport till mångas rollspelande kan ju världen passa utmärkt som just rollspelsvärld, Joe Dever byggde upp världen till sin Dungeons & Dragons-kampanj mellan 1975 och 1983, och efter vad jag förstått har många svenska spelare använt Magnamund som spelvärld i sina Drakar och Demoner-kampanjer. Världen framstår som mer sammanhållen än Ereb Altor, vilket inte är att undra på eftersom det här är en och samma författares vision som genomsyrar allt. I grunden handlar det om klassisk sword and sorcery med magi och monster, ont och gott. Mörkerherrarna står för det onda och människorna med Sommerlunds Kai-herrar för det goda.

Boken om Magnamund är 96 sidor lång och innehåller gott om kartor, beskrivningar av varelser och folkslag, en genomgång av giakernas språk (samt giakernas anatomi!), ett kort soloäventyr och ett rudimentärt rollspelsscenario, Bråket på Ragadorns värdshus. Några personporträtt ger en personlig bild av spelvärlden. Även instruktioner för att bygga modeller av ett kai-kloster och ett luftskepp ingår, vilket för tankarna till den tidigaste rollspelsepoken då hobbyn byggde mycket på figurstrider i uppbyggda modellmiljöer.

För en rollspelskampanj i Magnamund ligger det nära till hands att göra rollpersonerna till kai-krigare och då får man god vägledning av denna bok. Sommerlund, det enda land i norra Magnamund som stått emot mörkrets makter, får också en översiktlig beskrivning. Här gör boken om Magnamund rätt i det jag tycker Ereb Altor gör fel – man får en karta, några rader om de olika baronierna och grevskapen och that´s  it. Sedan får fantasin spela vidare, man blir inte dränkt i information.

Giakerna, Magnamunds orcher, får ett särskilt kapitel. Det är ett slavfolk avlat av Mörkerherrarna, och som på Vashnas befallning byggde det beryktade fästet Helgedad. I strid leds de av de stora reptilvarelserna gourgazerna, som förutom att vara intelligenta och stridsskickliga även utsöndrar en olja från doftkörtlarna som när den andas in av giakerna skapar en kemisk reaktion i deras blod som hetsar dem till raseri och oräddhet.

Boken har ett snyggt omslag av Brian Salmon och är i övrigt snyggt och generöst layoutad med gott om illustrationer, främst av Ensamma Vargens husillustratör Gary Chalk men också flera andra illustratörer, med ojämn kvalitet på resultatet. I ett par kapitel, som det om giakernas språk, är det skämtteckningsnivå på bilderna och det passar inte riktigt i bokens övergripande anda.

Men överlag är det en riktigt bra och användbar bok som utan åthävor ger en utmärkt utgångspunkt för den som vill förlägga sina kampanjer till Magnamund. Man får lagom mycket information som man sedan kan bygga vidare på för att sätta sin egen prägel på spelvärlden.

Nästa inlägg kommer att handla om Finna dolda ting, den nyutkomna boken av Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis, som handlar om den svenska rollspelshistorien och som jag fick med posten idag.

Annonser