Katastrofens väktare

Man kan argumentera för att gamla Mutant var en ganska underexploaterad resurs för Äventyrsspel. Äventyret Katastrofens väktare är den sjunde och sista publicerade modulen till Mutant/Mutant 2. Under samma tid, 1985-88, gav de ut hela sexton moduler till Drakar och Demoner/Expert.

Man kan fundera på varför de inte gjorde mer av detta härliga rollspelskoncept. Särskilt med tanke på att flertalet av äventyren som trots allt gavs ut är mer eller mindre stöpta i samma form:

En elak organisation hotar Pyri-samfundet med utplåning. Endast rollpersonerna kan stoppa dem. Så väntar vildmark där de slåss mot muterade växter, landhajar och annat. Rollpersonerna möter och blir kanske lurade av skumma agenter från den perfida organisationen. Sedan är det dags att ge sig ner i en bunker och röja. Slutligen möter de en grym slutboss. Rollpersonerna dödar allt i sin väg och räddar Pyri-samfundet.

Katastrofens väktare skiljer sig inte nämnvärt från detta beprövade koncept. Ändå tycker jag att det är ett rätt kul äventyr, en ganska spirituell och välskriven variant på temat. Författarna Håkan Walles och Christoffer Lagerros är för mig okända storheter, men en enkel googling ger vid handen att Håkan Walles numera är skådespelare (spelade bland annat fångvaktare i filmen Vägen ut 1999), medan Christoffer Lagerros är datakonsult.

När äventyret börjar befinner sig äventyrarna på en stor fest i ett hotell ute i skogen nära Hardin. Festen är anordnad av ett annat gammalt äventyrargäng ”för att liva upp minnen”. Höjdpunkten på festen är när en gammal framgrävd kopia av ”Apornas planet” visas på stor duk. Det låter som en vanlig lördag med mig och mina högstadiekompisar 1988.

Mitt under filmen hörs ett skrik – någon har dödat en i det gamla äventyrargänget och kidnappat en viss professor Lidholm. Han är upptinad kärnforskare och sitter på potentiellt ytterst destruktiv kunskap…

Under äventyrets gång får äventyrarna ge sig in i Dalarnas djupa skogar och bland annat möta en biker-sekt som dyrkar högteknologi. Den här delen av äventyret är mörk och stämningsfull.

”Stämningen stiger bland folket och de börjar glädjefullt ropa i kör. ”Leve dödsmästaren Lidholm! Leve dödsguden! Leve Katastrofens väktare! Leve förintelsen!”

Utan att avslöja alltför mycket av hemligheterna i detta äventyr kan jag konstatera att reglerna om kärnvapen från Efter Ragnarök riskerar att komma till användning i upplösningen. Läge för SL att skramla ihop alla sina T6-or.

Inflationen av muterade djur har här fullständigt gått i spinn. I stort sett alla SLP kommer från djurriket, det är rena Fablernas värld. Bland dem har vi ”en groda i kyparkläder”, en muterad kanin vid namn Buster Bunny, rubbitar på längden och tvären, ”en stor flodhäst med pipa”, en räv som sköter en roulette…

Håkan Ackegårds illustrationer bidrar till den uppsluppna och lätt anarkistiska stämningen, även om de på sina ställen tippar över i det helt bisarra – ta till exempel bilden på sidan 27 där Kalle Anka hoppar högt i skräck vid en explosion. Äventyrsspel har förvisso alltid haft ett osunt förhållande till ankor.

Till äventyret hör också en karta, tyvärr rätt trist utformat i ett rutsystem, över ”Enklav 13”. I utvikt skick är den stor som fyra A4 och spelarna kan utnyttja kartan om deras rollpersoner hittar den.

Tyvärr har jag själv aldrig spelat äventyret, men med några små modifikationer tycker jag att det ser högst spelbart ut fortfarande. Skulle jag sätta upp det som SL skulle jag först och främst göra det mindre rälsat och ge spelarna mer inflytande över handlingen. Det är lite för många uppmaningar om att spelarna måste göra si och så för att allt ska gå i lås. Många av miljöerna, personerna och varelserna känns dock kul och inspirerande. Bara ett exempel som tycks ha klivit rakt ut ur Fredmans epistlar: Movitz, avskedad korpral som uppträder som basfiolspelare på byns hotell.

Sedan hade jag nog skippat utgångspunkten att äventyrarna ska rädda Pyrisamfundet. Det känns som en roligare intrig om de ramlar in i handlingen av högst privata skäl som SL skulle kunna utforma utifrån rollpersonerna.

Katastrofens väktare kom alltså att bli den sista modulen till Mutant 2. Efter det las rollspelet ner och uppstod med omedelbar verkan i ny kostym, men med samma namn (allmänt kallat ”Nya Mutant”). Snart kommer vi in på en granskning av det projektet och varför det enligt min mening var en dålig idé.

Annonser