Spindelkonungens pyramid

När man just gått igenom ambitiösa och välskrivna moduler som Gigant, Marsklandet, Svavelvinter och Ivanhoe, är det rätt roligt att slå sig ner med ett så primitivt tidigt äventyr som Spindelkonungens pyramid. Det är skrivet i de svenska rollspelens barndom, redan 1982, av Anders Fager (då Johansson) som sedermera skrev den fantastiska novellsamlingen Svenska kulter – som Tomas Arfert på Saga Games planerar att göra till rollspel. Cirkeln sluts.

Spindelkonungens pyramid var Äventyrsspels blott andra publicerade äventyr, efter Bland alfer och troll. Det ex jag har i min hand, som jag norpat till mig på Tradera, är återutgivningen från 1984 tillsammans med Skelettbyns hemlighet. Äventyrskombinationen kom sedan att följa med 1985 års upplaga av Drakar och demoner, på höjden av rollspelens popularitet, så det är ingen vild gissning att de tillhör Sveriges mest spelade rollspelsäventyr.

Äventyret är på ynka 16 A5-sidor, varav endast en och en halv utgörs av bakgrund, miljö och äventyrsinledning. Resterande 14 sidor är en beskrivning av en dungeon, rum för rum. Det var väl så äventyren såg ut på den tiden, ändå är det synd att det österländska riket hastas förbi så snabbt. Det är en lite udda miljö som mer liknar Conans miljö än Sagan om ringen, som är den vanligaste inspirationen för svenska fantasyvärldar.

Det märks att det är tidigt i hobbyns historia, råden till SL är av väldigt basic karaktär.
”Det är viktigt att du i stora drag vet hur äventyret är upplagt. Det finns inget värre än en SL som säger: Vänta, jag glömde att det finns en drake i rummet.”
”Kom ihåg att spelarna förväntas ”spela” sina rollpersoner. Då måste duockså spela dina monster och varelser

I karavanstaden Cerand kontaktas äventyrarna av en enbent äldre herre som villbetala dem 500 guldmynt för att ta sig in i en pyramid och hämta tre jadestatyer. Assar besvärjaren, som han kallar sig, berättarockså om de ”blodtörstiga nomader” som härjar i öknen (detta äventyr skulle nog inte platsa i Kulturhusets öppna samlingar) och om det exotiska riket Faar på andra sidan öknen, ”fullt av magi och vackra kvinnor”.
Det låter ju som spännande äventyrsmiljöer. Vill man göra något mer av dem får man dock hitta på själv, då det inte står ett ord mer om saken här. Anders Fager går istället raskt in på pyramiden.

Han har haft uppenbart roligt när han konstruerat sin dungeon. Den är full av fällor och monster, några av dem ur grundreglerna, några påhittade – som spindelmänniskan Puutch som är ”mycket blodtörstig och hatar diskussioner”. Märkligast är kanske gelémonstret,”en stor grön plasma/geléliknande klump” – eh, okej.

Det finns också gott om taffliga och fula illustrationer, de flesta utförda av en mycket ung Nisse Gulliksson som 1982 ännu långtifrån nått upp till sin potential. Omslaget av Klas Berndal är heller inget vidare – det ser ut som en av de tuffa rollspelsbilder som jag tecknade till mina äventyr på högstadiet. Allt som allt får man känslan av ”hellre än bra” och ett företag som fortfarande befinner sig med en fot på amatörstadiet.

Jag spelade Spindelkonungens pyramid så sent som 1987 och jag minns mycket väl tillfället eftersom jag just hade flyttat till Orust och var ny i femte klass i Henåns skola. I min jakt på kompisar som jag hade något gemensamt med frågade jag om det var nån som spelade rollspel. Det var det inte. Däremot hade Ulf fått Drakar och demoner i julklapp, just den utgåvan med Spindelkonungens pyramid och Skelettbyns hemlighet.
Han hade dock ingen aning om hur man skulle gå tillväga för att vara spelledare, så jag satt hemma hos honom en lördag och berättade vad det gick ut på. Sedan ledde jag ett egenskrivet äventyr med Ulf och några andra rookies från klassen. Helgen efter fick Ulf spelleda Spindelkonungens pyramid – han hade ju läst äventyret och kände till fällorna och monstren, vilket inte jag gjorde.
Försöket blev rätt stapplande, men det ledde till många års spelande med ungefär samma spelargrupp.

Sammanfattningsvis kan man säga att Spindelkonungens pyramids klassikerstämpel mest beror på att det är ett av de första äventyren, och ett som väldigt många har spelat. Kvalitén på själva äventyret är låg, men den är en intressant produkt av sin tid. Som garvad rollspelskonässör sitter man konstant med ett leende på läpparna. Och det är fascinerande hur snabbt Äventyrsspel sedan kom att höja ribban på sina moduler.

I nästa inlägg tar jag en titt på det andra äventyret i modulen från 1984 – Skelettbyns hemlighet.

Annonser