Triangeldrama i Edelfara

”Triangeldrama i Edelfara” är introduktionsäventyret till Drakar och Demoner Ivanhoe, och som sådant ett välgjort litet äventyr. På blott 16 sidor drar Henrik Strandberg upp riktlinjerna för en konflikt mellan adelsmän i grevskapet Edelfara som skulle kunna koka över i ett fullskaligt krig. Rollpersonerna, som är på genomresa i grevskapet Edelfara i Zorakin, snubblar över ett dokument som kan avstyra kriget.

Bland det bästa med detta rurala äventyr är dess viktiga SLP.
Baron Ragnvalde Jörelsson av Eke är en rustik herre som snarare ser sig som en organisatör av folket än som en härskare. Han är populär eftersom han gett folket skattelättnader – lite som nutidens Fredrik Reinfeldt, kanske.
Greve Sebestid Natthök av Edelfara är ”en ung, bortskämd spoling som uppvisar en skrämmande brist på ansvarskänsla och omdöme”. Han är ”måttligt populär” bland befolkningen men aktad av sina likar.
Här finns också en klipsk svartalfshövding vars enorma fötter ger honom en ”karakteristiskt vaggande gång”.

Intrigerna adelsmännen emellan är ganska avancerade och jag ska inte spoliera nöjet för den som vill spela ”Triangeldrama i Edelfara” med att redogöra för dem. Men jag vill passa på att hylla Henrik Strandberg för det snygga, öppna upplägget i äventyret. Här är det inte fråga om en snitslad bana från A till Ö, utan vi får en äventyrsmiljö, några välgjorda SLP och ett skeende som rollpersonerna har möjlighet att påverka. Det blir lite av en deckarintrig där spelarna får väga olika indicier mot varandra och försöka bortse från de respektive bybefolkningarnas sympatier och antipatier som färgar deras vittnesmål.

Det hela har goda chanser att sluta i ett regelrätt fältslag, vilket ju alltid piggar upp. Här skulle jag dock väldigt gärna ha fått speldata för de olika trupperna så att man kunde använda Gigants fältslagsregler, det hade ökat spelvärdet betydligt. En liten miss från författarens sida.

Sortmund, en liten slumrande by med cirka 200 invånare, beskrivs detaljerat och de övriga äventyrsplatserna lite mer översiktligt. Jag gillar känslan i den här äventyrsmiljön och den skulle mycket väl kunna fungera som utgångspunkt för en större riddarkampanj.

En rolig detalj är att byfolket som rollpersonerna kan interagera med talar någon form av dialekt. Så här kan det se ut: ”Di der korkade domskallerne bare kom her å skulle jage lortinger (svartfolk), som seden skulle ha anfallet uss, å då kom Eken å körde bort dom å sa att her fick de icke jage, å då blev greven sur å skickte hit ne masse soldater.”

Om jag ska vara petig så är Ann-Sophie Qvarnströms kartor snygga och så, men tyvärr slarvigt korrekturlästa och innehåller ytterst varierad stavning: ”hertigdömme”, ”hertidömme” och ”greskap”.

Och var är brudarna? Inte i Edelfara i alla fall. Jo, i en bisats nämns markis Ridderskors ”mycket vackra” hustru Linna.

Men det är randanmärkningar till ett på det hela taget utmärkt litet riddaräventyr.

Annonser