”Han trodde han var smart. Att dra med byns viktigaste ägodel för att sälja den till Djupsjödalens störste hälare. Sedan ligga lågt till dess saker och ting lugnat ner sig. Tyvärr tänkte Algot Forsbro inte på konsekvenserna.”
Äntligen har jag fått detta pionjärverk till gamla Mutant i mina klor. Tack vare en barmhärtig läsare som lånade ut sitt ex – tack Jimmy Ringkvist.
I reptilmännens klor är det Mutantäventyr som mest korresponderar med min syn på en schysst efter katastrofen-miljö. Lågtekno, vildmark, inget ordnat samhälle. Äventyret är skrivet av Torsten Alm och Lars Hellström, som vi känner igen från Rösten från forntiden, och tecknat av Peter Johnson som ligger bakom Järnringen och Nekropolis.
Författarna tycks ha gått på gymnasiet när de skrev äventyret. Ändå är det bättre än det mesta som gavs ut till Mutant.
Jag har alltid gillat omslaget (även det av Peter Johnsson) där en reptilman står och käbblar med en muterad sköldpadda. Men det är första gången jag bläddar i äventyret. Har aldrig spelat det, så jag läser det med helt nyktra, onostalgiska ögon.
Äventyret utspelar sig i trakterna kring en stor sjö. Pyrisamfundet nämns inte, äventyrsmiljön kan fogas in i vilken kampanjvärld som helst. Samhället är ruffigt, primitivt, oorganiserat.
”Det finns inte någon regering eller dylikt, vilket medför att rövare och banditer kan härja ganska fritt”, skriver författarna. Me like.
Det finns dock några byar som ligger i närheten av varandra och en förbjuden zon. Rollpersonerna är invånare i fiskesamhället Nackby och detta antas vara deras första äventyr. Byns stolthet är den gamla vedeldade ångmaskinen som byborna använder till en kvarn och för att värma upp husen.
Nu är vintern på väg, och till byns fasa visar det sig att den olycksalige Algot Forsbro snott ett viktigt kugghjul från ångmaskinen och smitit iväg för att sälja det.
Rollpersonerna får i uppdrag att återföra det teknologiska föremålet.
Problemet är bara att stölden har utlöst en kedjereaktion som involverar såväl det brutala reptilfolket som psionerna, en grupp mäktiga psimutanter som planerar att ta över hela Djupsjödalen (ständigt dessa elaka psimutanter…). Rollpersonerna riskerar också att konfronteras med sandfolket, muterade människor som bor i sandgrottor och lever på att fånga insekter med sina långa klibbiga tungor. Brr.
Som ni märker är kampanjmiljön genomtänkt och innehåller fiendegrupper med egen organisation och motivation för att göra vad de gör. Kan tyckas som en självklarhet i dagens rollspelsvärld, men det var det långtifrån när detta äventyr skrevs 1985. Då var det standard att man slog på en slumptabell och så kom fem svartnissar springande ur intet för att försöka slå ihjäl dig. Bättre än så brukade inte fientliga varelser vara motiverade.
Det finns i och för sig slumptabeller för möten även här. Äventyrsspel skulle förmodligen ha blivit stämda av upprörda rollspelare om de inte fått slå 1T6 och bli anfallna av ”en gigantisk ekoxe”.
Jag tycker också mycket om det ”sense of wonder” som uppstår när rollpersonerna har så liten koll på teknologi som de har i det här äventyret. Ett exempel bland flera är när rollpersonerna hittar ”en glasflaska med en rödaktig vätska i samt ett konstigt metallföremål”, som efter slag på fyndplanen visar sig vara en flaska Maconvin från 2017 och en korkskruv.
En annan skön grej som skapar stämning är när rollpersonerna får syn på en gammal löpsedel från Expressen, där det står: ”Pesten sprids. Stockholm lamslaget. Utegångsförbud.”
Överhuvud taget vilar en väldigt laddad efter katastrofen-känsla över hela detta äventyr. Att gå in i den förbjudna zonen är inget man gör med lätt hjärta och när rollpersonerna tar sig dit sker det med häst och vagn – inte ett stridsfordon modell Noshörning. Flera av de möten som sker är av stämningsskapande karaktär, som följande:
”På avstånd ser rollpersonerna en lång välklädd flintskallig kvinna. När hon ser rollpersonerna försvinner hon.” Sånt gillar jag.
Och så illustrationerna. Peter Johnsson, vilken hjälte. Hans stil är både lekfull och virtuos på ett sätt som passar helt perfekt för Mutant. Ta den här reptilmannen till exempel, i skinnjacka och med treudd, vilken personlighet!
Givetvis utmynnar äventyret i ett bunkerröj. Utan en rejäl bunker inget Mutantäventyr.
Bland ”Nya växter och djur”, som alltid ett läsvärt appendix, hittar vi bland annat Jägarugglan – muterade ugglor som från hög höjd störtar ner på sina offer. Efter attacken går de upp på hög höjd igen för att göra en ny attack. Ugglan tar själv 1T3 i skada för varje attack. En sorts kamikazepilot, alltså.
Sandmännen som vi redan nämnt är ett muterat folkslag som lever i bysamhällen. De är mycket smala och spinkiga och har endast en färdighet: Gömma sig i sand, 75 %. En evolutionärt framgångsrik strategi, tycks det som.
Slutligen reptilmännen som ju är centrala här – jag tror inte att dessa återkom i något annat äventyr, men de är ju ett coolt inslag i Mutantvärlden. Deras samhällen är hierarkiskt strukturerade: överst finns en överstepräst, under denne ett antal prästnoviser, sedan soldater och längst ner vanliga medborgare. Ursprungligen var reptilmännen vanliga människor som levde i underjordiska skyddsrum. När skyddsrummen översvämmades med radioaktivt vatten dog inte dessa människor utan anpassade sig till omgivningen. De använder med fördel treudd som vapen.
Ett extra plus måste jag också ge till författarna för den obehagliga och realistiska scen som utspelar sig när rollspersonerna möter två vakter i en fängelsebyggnad. Jag citerar:
”Dessa två människor är vänner i vått och torrt. Skulle en av dem dö, ger den andre upp och lägger sig över sin döde kompis och gråter. Han skriker att rollpersonerna har dödat hans bäste och ende vän.”
Rollspelen fick utstå mycket spott och spe för att vara våldsförhärligande, men den spelare som bevittnat detta måste ha tänkt sig för i fortsättningen innan han började skjuta vilt omkring sig.
19 kommentarer
Comments feed for this article
juli 25, 2012 den 3:59 e m
Reptilhjärnan minns - Gestaltar skiten
[…] Det är härlig nostalgi att läsa posterna och reflektera över svunnen tid med goda minnen. Här skriver Jakobius om äventyret I Reptilmännens klor, ett äventyr jag lade på lådan till låns åt honom av två […]
juli 25, 2012 den 4:08 e m
gestaltarskiten (@Gestaltarskiten)
Precis som du skriver så finns det mycket som även för mig definierar vad Mutant var, och fortfarande är, i det här äventyret.
De tillsynes stora problemen i det lilla samhället är alltid befriande från att rädda världar och störta ondskefulla imperium.
Får för mig att Nackby och platserna i äventyret är inspirerade från Bromma-trakten i Stockholm och tunnelbanan efter Thorildsplans station. Om reptilhjärnan minns rätt fanns en intervju på Järnringens webbplats som bekräftade detta.
Att reptilmän dök upp känns så här i efterhand som en tydlig inspiration och lån från Dungeons som på den tiden hade världsherravälde, men de vore coolt att dyka på dem igen.
Tack för en snygg genomgång!
juli 26, 2012 den 8:18 f m
jakobius
Tack själv! Jag håller helt med om att äventyr i en småskalig miljö för det mesta är roligare att spela, det blir lite enahanda att rädda världen varje gång. I reptilmännens klor funkar mycket fint som ett introäventyr eller åtminstone tidigt i rollpersonernas äventyrarkarriär.
Jag har letat efter den där intervjun med upphovsmännen. Har för mig att det var Petter Bengtsson som skrev den, men Järnringens webbplats verkar vara försvunnen och med den allt material. Tråkigt eftersom det låg väldigt mycket bra grejer där.
juli 26, 2012 den 8:27 f m
jakobius
Fast nu hittade jag ändå Petter Bengtssons intervju med Alm/Hellström strax efter att ha skrivit ovanstående svar. Den postades på Fria ligans forum förra året. Här kommer en länk:
http://frialigan.se/forum/viewtopic.php?f=17&t=263
juli 26, 2012 den 8:40 f m
gestaltarskiten (@Gestaltarskiten)
Bra där (sökningen på FL-forum)!
Ska försöka fixa ihop en grupp noviser så man får spela äventyret igen…
🙂
juli 26, 2012 den 8:58 f m
jakobius
Ja, det hade onekligen varit kul!
Skickar tillbaka äventyret till dig på lunchen strax…
juli 27, 2012 den 10:31 f m
Petter B
Hej, Jakob. Det var ju kul att du hittade och uppmärksammade min gamla intervju. Jag gjorde faktiskt också en intervju med skaparen av äventyret Järnringen, men den kunde tyvärr inte publiceras då hon vägrade medverka i vad hon uppfattade som ett kommersiellt sammanhang. Synd. Det är en gammal klassiker. Du kanske orkar ta upp min stafettpinne och göra intervjuer med gamla Mutant-författare?
augusti 6, 2012 den 1:31 e m
jakobius
Hej Petter! Jo, det var en bra intervju med Torsten Alm. Alltid trevligt med trivia från Äventyrsspels tidiga historia. Tydligen hittade alltså Fredrik Malmberg sina äventyrsförfattare på Tradition i Stockholm och bad dem skriva till ett rollspel som ännu inte fanns utgivet?
Det vore helt klart intressant att gräva fram de gamla filurerna i ljuset och intervjua dem. Den stora boven är som vanligt bristande tid för ideellt arbete, men man vet aldrig. Tills vidare är det i alla fall kul att läsa kommentarerna från till exempel Anders Blixt om hur saker och ting gick till då det begav sig .
juli 25, 2012 den 6:24 e m
H.
Som vanligt en härlig nostalgitripp i Äventyrsspels katalog. Jag har själv SL:at Reptilmännens klor nyligen i en något förändrad MUA-variant där Nackby ligger vi Vättaträskets östra utkant och reptilmännen bor i träsket istället för i zonen. Detta visade sig hänga bra ihop med MUA:Pirit modulen där det faktiskt nämns om olika reptilstammar inne i träsket.
Vår äventyr slutade dock något abrupt efter att våra RP mött Algot vilse ute i träsket och därefter lyckats förhandla med reptilmännen om att få byta honom mot en av de kidnappade kvinnorna. Därefter kände sig RP i sådant underläge att de avbröt räddningsaktionen och lämnade övriga åt sitt öde. Snopet!
juli 26, 2012 den 8:14 f m
jakobius
Ja, ibland kunde det ju bli ett sånt här antiklimax på ett äventyr. Tråkigt som SL när man förberett sig noggrannt och så rinner det bara ut i sanden. Men det är ju en del av rollspelandets oförutsägbarhet. En variant jag brukar köra är att dra in spelarna i äventyret på något nytt sätt, låt säga att de kidnappade kvinnornas familjer erbjuder rollpersonerna pengar för en räddningsaktion – eller kanske hotar rollpersonerna…
Jag visste inte att Mutant-UA hade med reptilfolket i en kampanj. Men Järnringen har ju varit väldigt bra på att lyfta fram klassiska inslag i Mutantvärlden och ge dem nytt liv. Det är synd att företaget mötte samma öde som de flesta rollspelsföretag, dvs gick i graven i förtid.
juli 27, 2012 den 10:42 f m
Petter B
En mer allmän reflexion om det här äventyret är att det har en setting som faktiskt inte omfattar Pyrisamfundet. Beror antagligen på att äventyret skrevs innan spelet hade en färdig setting. Jag tror att den mer lågteknologiska och kanske enklare settingen som finns här hade kunnat funka väl så bra. Det hade varit intressant att bygga en stor kampanj kring Nackby och det gamla Stockholms ruiner.
september 2, 2012 den 1:02 e m
[Swedish only] Kul om Repilmännens Klor : 4EYes – Roleplaying
[…] Hittade nån som skrivit om I Reptilmännens klor. […]
september 2, 2012 den 3:35 e m
Totte Alm
Kul att du gillar reptilmännen!
Jag är här nuförtiden http://4eyes.code66.se/ (vet inte om min förra post försvann eller ifall den bara tar tid).
/ Torsten ”Totte” Alm
oktober 1, 2012 den 7:15 e m
Tobias
Kommer det några fler recensioner eller var det här den sista?
oktober 2, 2012 den 8:44 e m
jakobius
Jag har haft mycket att stå i den senaste tiden så aktiviteten har varit minst sagt låg på denna blogg. Men jag satte mig faktiskt ner med Brännpunkt Hindenburg ikväll, så alldeles snart kommer ett inlägg om det äventyret.
oktober 3, 2012 den 8:49 e m
Tobias
Kul att höra. Ser fram emot kommande analyser av de gamla rollspelsprodukterna =)
januari 24, 2014 den 7:20 f m
Mutant År Noll kan nu förhandsbeställas | The Dream Forge
[…] Även andra konstruktörsrävar har varit med på bygget, bland annat Torsten Alm (som skrev I reptilmännens klor 1984) och Åsa […]
januari 24, 2014 den 7:21 f m
Tillbaka till framtiden: Mutant återkommer | The Dream Forge
[…] Även andra konstruktörsrävar har varit med på bygget, bland annat Torsten Alm (som skrev I reptilmännens klor 1984) och Åsa […]
november 13, 2014 den 12:02 e m
Mutant: År Noll, del 1 | Karkionen i Kandra
[…] går tillbaka till grunderna som fanns med i den första inkarnationen av Mutant och äventyret I reptilmännens klor. Spelvärlden är ett öde land den första tiden efter katastrofen. Som Petersén och Jonsson […]