Det andra häftet i modulen Efter Ragnarök heter alltså Teknologifas. Efter att författarna i det förra häftet varnat för ett alltför excessivt användande av högteknologiska vapen brassar de nu på med en massive overload av just högteknologiska vapen. Och det är just denna sida av Mutant jag alltid ogillat. Visst kunde det vara spännande att sätta rollpersonerna i ett stridsfordon i ett äventyr – men min erfarenhet är att det alltid blir roligare spel när spelarna måste fundera ut andra sätt att lösa problem än att brassa på med maximal eldkraft. Och risken fanns alltid att spelmötena urartade i ändlösa diskussioner om ballistik och sprängkraft.

Här blir det alltså en kavalkad av högteknologi. En del är användbart, som Aquadräkten (en dräkt som låter en andas under vatten) och en del inte fullt så användbart, som Mentalhjälmen (ett medicinskt hjälpmedel för att balansera mentalsjuka personers psyken). Den senare kunde nog ha varit bra att ha i Call of Cthulhu, förresten.

Man kan konstatera att redaktionen tycks hysa överdrivna uppfattningar om drycken Coca-Cola. Alla som dricker 33 centiliter av drycken känner sig uppiggade och positiva och får +5 procent på alla handlingar under 15 minuter. Var Äventyrsspel diskret sponsrade av den multinationella dryckesjätten?

Större delen av illustrationerna i häftet är gjorda av Tomas Arfert. Det är mestadels ganska mörka, brutala bilder av vapen, våld och muterade hundar – även i det här fallet tycker jag att fokus ligger lite väl ensidigt på högteknologiska vapen. Illustrationerna i en rollspelsprodukt var ganska viktiga för hur man spelade spelet och här framstår Mutant i det närmaste som ett rent krigsspel. Jag vill inte moralisera över det men jag tycker att Mutant kan vara så mycket mer än så.

Det mest udda i detta häfte är avsnittet om kärnvapen. Anders Blixt som skrivit texten är själv inne på att man som SL bör vara väldigt restriktiv med att slänga in en atombomb i en kampanj. Det blir liksom inte så mycket kvar av det charmiga Pyrisamfundet om det smäller. Det tar kanske udden av den uppenbara kritiken: vad 17 ska man med dessa regler till? Man kan i alla fall konstatera att man behöver rätt många kroppspoäng för att överleva en kärnvapenexplosion.

Avsnittet om robotar och cybernetiska djur är roligare. Jag tror inte att vi någonsin använde oss av de cybernetiska djuren, teknologiskt förstärkta biologiska djur, men det borde vi ha gjort. Cybimaler, som de kallas, kommer som apor, geparder, hundar, gorillor och så vidare. Här finns också djurformade robotar med inbyggd radioutrustning. Fett!

Modulen avslutas med det kanske bästa inslaget: kapitlet om Den flygande holländaren. Världens största teknologiska fynd kan bäst beskrivas som en svävande teknologisk ö som går i omloppsbana kring jordytan. De människor som inför katastrofen befolkade denna ö, kallad ”America”, var framstående forskare som utgjorde gräddan av Nordamerikas intelligentia. Man installerade avancerade laboratorier och byggde upp datoriserade bibliotek. Tyvärr dog dessa människor innan de fick uträttat något. Men centraldatorn, Dawn, är fortfarande aktiv. Den besitter en enorm artificiell intelligens. Det vandrar givetvis runt en mängd sysslolösa robotar på ön med uppdrag att skydda den från inkräktare. Här finns också klonade nedfrusna soldater som Dawn kan tina upp vid behov, samt en del framavlade varelser såsom enhörningar och stenbockar.

Den flygande holländaren är en imponerande kampanjmiljö. Jag fick uppleva den som spelare en gång och det var en riktigt häftig känsla att smyga omkring där och försöka förstå vad som var syftet med anläggningen samtidigt som man försökte undkomma vaktrobotar och fällor. Jag vill minnas att vi kapade ett av de ultralätta planen som de ursprungliga forskarna hade som hobbyflygplan och att vi släppte en bomb av något slag på en vaktstyrka.

Kapitlet är välskrivet som en science fiction-roman och ger en väldigt snygg avslutning till Efter Ragnarök.

Nu har jag genom en vänlig läsares försorg fått låna ett ex av I reptilmännens klor och i nästa blogginlägg ska vi alltså ta oss tillbaka till tiden före Pyrisamfundetoch till den lilla byn Nackby i Djupsjödalen där Algot Forsbro just begått sitt livs misstag.

Annonser