Chock bygger gärna sina äventyr kring en mytomspunnen, mäktig varelse. Det var bara en tidsfråga innan de skulle exploatera myten om Loch Ness-odjuret.

De tidigaste vittnesbörden om ett monster kring Loch Ness-sjön finns i boken Sankt Columbas liv av Adomnán, skriven på 600-talet.

Den irländske munken Sankt Columba som reste i pikternas land stötte då på en begravning vid floden Ness. Det berättades för honom att mannen attackerats av ett ”vattenodjur” och drunknat. Columba beordrade då sin lärjunge Luigne Moccu Min att simma över floden för att undersöka saken. Hyggligt. Odjuret dök upp och satte genast efter den stackars lärjungen, men Columba gjorde korstecknet och utbrast: ”Rör inte mannen. Återgå genast dit du kom ifrån.” Attityd vinner alltid och odjuret försvann.

Första gången odjuret nämns i tidningarna är 4 augusti 1933, när The Courier publicerade en nyhetsartikel där en Londonbo, George Spicer, berättade att han vid en automobilfärd kring sjön Loch Ness såg ”the nearest approach to a dragon or pre-historic animal that I have ever seen in my life”. Odjuret rusade tvärs över vägen ner mot sjön med ”ett djur” i sina käftar.

Därefter har myten kring odjuret byggts vidare till en hel turistindustri som sysselsätter hela trakten kring den vackra sjön Loch i de skotska högländerna. Många gånger har odjuret siktats sedan dess, men inget har kunnat bevisas.

Jag är väldigt svag för den keltiska mytologin och historien. I ”Högländernas skräck” får vi möta varelser från Det Okända som utnyttjar keltiska druider för att få in sina tentakler i vår värld. Och det är riktigt bra gjort.

Först tror man att man ska få gå till botten med Nessie (ursäkta, jag är född i Göteborg). Särskilt med tanke på den rätt kitschiga omslagsillustrationen (vem ligger bakom den?). Men kopplingen till Loch Ness-monstret är ganska svag. Någon actionsekvens till sjöss i kamp mot sjömonster kommer man inte i närheten av, trots att äventyret faktiskt bjuder på en rad intressanta djurmonster inspirerade av den keltiska mytologin.

Högländernas skräck är nog det Chock-äventyr som lättast låter sig adapteras till Call of Cthulhu. Äventyret har egentligen alla lovecraftianska ingredienser: mystiska gudar som dyrkas av en sekt, sökande i arkiv och övergivna lägenheter där fasansfulla saker hänt och övernaturliga varelser som försöker ta sig in i vår värld.

Sherlock Holmes-känslan är också tydlig. Jag känner att man skulle kunna göra hur mycket som helst av det här äventyret. Särskilt inledningen ombord på en atlantångare från New York till Glasgow kan göras till en mardrömslik skräckfest. Det kan bli hur otäckt och klaustrofobiskt som helst. Men också avslutningen på de dimhöljda skotska hedarna ger goda Baskervilles hund-vibbar, även om denna del inte är lika genomarbetad.

I det här äventyret introduceras dessutom de ettriga och infernaliska Krokmarorna, med vassa krokar till händer. En originell skapelse. Mänskliga ISP (SLP i Chockvärlden) är få och knapphändigt beskrivna, men äventyret innehåller några av de coolaste monstren i Chock-serien. I slutfajten får man det riktigt hett om öronen och det gäller att noga ha läst igenom det skrivna material äventyrarna ramlat över för att besegra denna förvridna fauna. Ni märker att jag gör vad jag kan för att inte komma med några spoilers här.

Än en gång slås jag av Stefan Kayats geni som illustratör. Vilka suggestiva skräckbilder! Silhuetten av den hängde i kristallkronan är en bild som etsat sig fast från när jag var liten och smygläste min brors äventyr. Jag minns för övrigt inte att jag har spelat det här äventyret, konstigt nog. Kanske har jag bara förträngt det, det är trots allt i så fall 25 år sedan…

En annan illustratör har också bidragit men hans namn finns inte med. Troligen hänger bilderna med från originalutgåvan. Detsamma gäller äventyrets författare – kolofonen anger bara företaget Pacesetter Ltd. Känns snålt – var det inte praxis att ange upphovsmännens namn?

Högländernas skräck når i mina ögon inte fullt så högt som Skymningens by, men det är inte långt ifrån. Man kunde lagt lite mer krut på miljö- och personbeskrivningar på det skotska höglandet. Men det får man fylla ut själv som spelledare. Det är inte omöjligt att jag sätter mig ner och gör en konvertering till Call of Cthulhu – och då lägger jag nog in ett sjömonster också, for good measure.

Annonser