I den Andra Åldern av mitt rollspelande, högstadieåren mellan 1989 och 1992, var jag med om att instifta Henåns rollspelsförening. Vi var omkring femton fasta medlemmar som på kvällar och helger höll till i en liten klubbstuga i den lilla gudsförgätna håla som är Orusts största tätort. Med stöd från Aktiv Ungdom köpte vi in svenska rollspel och äventyrsmoduler och spelade för allt vad tygen höll. Några spelade Drakar och Demoner, andra Nya Mutant eller Stjärnornas krig. Jag spelledde bland annat en episk Sagan om ringen-kampanj där basen för äventyrandet var Tharbad, huvudstad i det omstridda riket Cardolan.

Analogt med hur Kandra fick inleda Ereb Altor-utgivningen var Tharbad det första som släpptes till Sagan om ringen. Det är bra tänkt – det är inte dumt att låta rollpersonerna ha sin utgångspunkt i en stad, där man kan utrusta sig, knyta kontakter, träna och uppsöka viktiga SLP.

Geniet Angus McBrides omslagsillustration är mycket stämningsfull och sätter tonen fint med sitt smugglarmotiv. Illustrationerna i inlagan, av Stephan Peregrine, avbildar stadsbor som utför sina dagliga sysslor. De håller helt okej klass utan att sticka ut på något sätt.

Om spelvärlden föreföll något abstrakt i SRR:s Midgårdshäfte är det mycket som faller på plats i och med Tharbad. Här får vi en komplett äventyrsmiljö med kartor och en tidslinje för yttre händelser. Tiden är år 1409 i Tredje Åldern. Cardolan har just bidragit till att besegra Angmars Häxmästare i krig, dock med den snöpliga bieffekten att kung Ostoher och hans manliga tronarvingar dött på slagfältet. Här börjar en maktkamp om Cardolans tron.

I inledningen får vi en inblick i Ciramirs, en av Tharbads stormän, inre liv då han får reda på de sorgliga nyheterna om kungens frånfälle. En historisk exposé följer, med heroiska insatser och nesliga illdåd. Cardolans inrikespolitik skildras detaljerat med dess nyckelpersoner och vi står redo att antingen ge oss in i hovets intriger eller axla slagsvärdet och rida ut mot Häxmästarens kvarvarande styrkor som ännu plågar landsbygden. Men riktigt så blir det inte här. I stället handlar denna äventyrsmodul mest om småtjuvar, smugglare och utpressare i Tharbads sluskiga hamnkvarter.

Precis som Kandra beskrivs stadens invånare och deras affärsverksamheter in i minsta detalj. Söker du en vävare hittar du Erestol Vävare, vars urval är begränsat men kvaliteten acceptabel och priserna låga. Är läget sådant att du behöver en advokat kan du anlita Herucalmo Galadhelion som erbjuder råd i juridiska frågor på sitt kontor eller på den krog där han råkar befinna sig. Detaljrikedomen kan ge ett något överlastat intryck, men å andra sidan kan en driftig SL spinna vidare på informationen och utvinna hundratals små äventyrsfrön.

Cardolan och Tharbad bjöd på en spännande setting för rollspelande som vi kanske inte utnyttjade fullt ut – mina spelare var nog inte lika inlästa på Tolkien som jag – men det blev några riktigt stämningsladdade spelkvällar där i föreningshuset i Henån. Vi inledde med några av de äventyrsfrön som finns med i modulen som på engelska heter Thieves of Tharbad, vilket ger en fingervisning om inriktningen – äventyren handlar mycket om skumraskaffärer. Mest lyckat är kanske ”Tiaran”, som via en stöldhistoria drar in de ovetande spelarna i en delikat intrig på hög nivå.

Utifrån denna modul kan en ambitiös SL sedan bygga vidare på sin Cardolan-kampanj. Det kan bli hur bra som helst. I min kampanj slutade äventyrarna efter många turer och intriger som hirer, det vill säga jordägande adelsmän, med uppgift att försvara landet mot ondsinta härar. En av dem som inte kom så långt mötte döden på slagfältet, en annan hamnade på botten av den grumliga Gwathlo, med tyngder fastknutna kring benen. Så kan det gå i tjuvarnas stad.

Annonser