Med sitt andra äventyrspaket till Drakar och demoner kör Äventyrsspel samma giv som förra gången: ett äventyr för stridisar (Jeraz) och ett för dem som är mer inne på tankearbete och rollspelande (Novastenen). Äventyren hör inte till någon särskild spelvärld och jag tror inte att något härifrån kom med i Ereb Altor, rätta mig om jag har fel.

Tobias Green står för de rätt ojämna illustrationerna. Några, som bilden av vargmannen i Jeraz, är riktigt stämningsfulla, andra ser mest ut som telefonkladd. Omslaget av Rowena Morrill är inte så inspirerande. Två halvnakna män som fajtas, det ser dåligt ut för killen i djurmask. En uttråkad gudinna och en muterad igelkott betraktar stillsamt spektaklet.

Novastenen drar igång på klassiskt, för att inte säga klichéartat vis. På värdshuset Stopet i byn Utmir får äventyrarna höra en gamling berätta om en magisk rubin, Novastenen, som förkommit, och kan de åta sig att leta upp den åt honom? Riklig belöning utlovas.

Detta är ett riktigt berg-och dalbaneäventyr med så många turer att jag blir alldeles yr av att läsa det. Här finns spöken och spioner, slott och underjordiska komplex, rivaliserande härskare, fagra alvkvinnor och en och annan drake. Här finns till och med en av få kimeror som dyker upp i Äventyrsspels produktion. Helt enligt tidsandan är allt förstås hyperrälsat från start till mål.Vad som händer om äventyrarna gör något annat än vad som stipuleras framgår inte av texten, då får man fabulera fritt. Men det var nog ingen som höjde ögonbrynen över rälsning 1987. Värre är att det är väldigt plottrigt – det är liksom inget av avsnitten som känns färdigtänkt.

Novastenen är skrivet av den för mig okände Andreas Englund och jag måste åtminstone applådera honom för hans fantasi – han har proppat äventyret så fullt med personer, platser, föremål och varelser att var och en av dem nästan kunde byggas ut till ett äventyr i sin egen rätt. Det i mitt tycke mest intressanta avsnittet är fiendskapen mellan de två härskarna Gilgarm och Dargomor som rollpersonerna dras in i. Detta parti skulle kunna byggas ut till en episk kampanj, kanske med Gigant-regler för fältslag, borgar och länsherrar. Skulle jag spelleda Novastenen skulle jag dock definitivt byta namn på den mäktige, onde trollkarlen Dingheimul (!).

Det andra äventyret, Jeraz, är skrivet av den lika okände Mats Blomqvist. Jag undrar hur dessa skribenter rekryterades. Var det nån som kände nån som rekommenderade dem, eller skickade de bara in manus till förlaget? Fick de betalt?

Jeraz är rätt skissartat och det tog ett par omläsningar innan jag fick kläm på hur författaren menar att rollpersonerna ska komma in i handlingen. Äventyret utspelar sig i ett torrt och hett ökenlandskap och inleds – tadaa! – på ett värdshus. Äventyret går framför allt ut på att slå ihjäl onda varelser, och så finns det några hemligheter som jag inte ska förstöra nöjet genom att avslöja. Om det nu går att få ut något större nöje av denna formulär 1A-historia.

Jag har själv inte spelat något av äventyren, men särskilt Novastenen med alla sina vindlingar och vrår borde gå att bygga om till något intressant om man orkar. Men överlag känns det som en ganska trist produkt, särskilt med tanke på att den är samtida med storverk som Svavelvinter och Marsklandet. Det har blivit tid för Äventyrsspels verkliga storhetsperiod.

Annonser