Draculas hämnd kom på svenska 1986 och min storebror införskaffade det raskt från Kjells Lek och Hobby i Strömstad. Jag har spelat det flera gånger och mina rollpersoner har dött en fasansfull död varje gång.

Ur mitt spelarperspektiv har jag upplevt Draculas hämnd som ett bra, men synnerligen dödligt, äventyr. När jag nu läser mitt nyinhandlade ex (tack Tradera!) är det första gången jag får gå in bakom kulisserna på Hillinghams herrgård. Jag hade höga förväntningar – men de kom på skam. Draculas hämnd suger! (ha ha, host, harkel) Där Skymningens by är originellt och spännande, blir Draculas hämnd tyvärr ganska platt och klichéfyllt.

Det groteskt kitschiga omslaget sätter tonen. En ung kvinna i ett flortunt nattlinne ligger död med särade ben framför en blåfärgad (!) vampyr med röda ögon och spetsiga öron. Är han möjligen Blodsalv? Steven Hägg ligger bakom detta omslag. Sorry Steven,det är inte snyggt någonstans. Magnus Edlund utsåg på bloggen Piruett detta till det gubbigaste svenska rollspelsomslaget genom tiderna. På delad förstaplats med Khelataarmodulen Wohlgoor, för övrigt.

I övrigt borde man även här ha gett antingen Nils Gulliksson eller Stefan Kayat i uppdrag att göra nya illustrationer till äventyret. Bill Reinholds illustrationer håller verkligen inte måttet. Platta, trista och o-skräckiga på alla sätt. Det ser ut som en spinoff till den amerikanska high school-serien Acke, eller nåt.

I det här äventyret möter alltså rollpersonerna självaste greve Dracula, superskurken över alla skurkar. Historien bygger på Bram Stokers roman men utspelar sig några år efter de berömda händelserna i romanen. Dracula är tillbaka för att hämnas på dem som besegrade honom senast. Äventyret utspelar sig i den välkända vampyrmiljön på den engelska landsbygden, en herrgård med ett sinnessjukhus till granne. Flera av figurerna i Bram Stokers roman dyker också upp i äventyret. Med en sådan setting kan väl inget gå fel?

Nej, visst kan det här äventyret bli både underhållande och skrämmande i händerna på rätt spelledare, förlåt CM. Men man får inte särskilt mycket ledning till det av äventyret sådant det är skrivet. Konstruktören, en viss Gali Sánchez som varit med och skrivit rollspelet Chock och en rad andra moduler, har här gjort det ganska lätt för sig. Allt som är bra och inspirerande med Draculas hämnd är framvaskat ur episoder hämtade från Bram Stokers roman, exempelvis mötena med Draculas galne tjänare på sinnessjukhuset (som Tom Waits gjorde ett minnesvärt porträtt av i Francis Ford Coppolas film).

Men den främsta invändningen är ju upplägget med att lägga in en så okrossbar superskurk som Dracula som huvudmotståndare i ett äventyr. Man kan verkligen fråga sig hur de stackars rollpersonerna ska kunna besegra denne Mörkrets furste. Han har givetvis överjävliga grundegenskaper och färdighetsvärden. Han är försedd med otaliga besvärjelser från Det Okända – varav vissa lyckas automatiskt! Och det finns bara ett sätt att förgöra honom, bekant från romanen och från otaliga Dracula-filmer.

Frågan är snarare hur det här äventyret ska kunna sluta på något annat sätt än att rollpersonerna antingen vilar sex fot under jord eller ägnar sig åt att springa omkring nattetid och suga blod från sköna jungfrurs (eller ungsvennars) halsar.

Kan man göra något för att förbättra oddsen? Nja, jo, men då är det inte Draculas hämnd det handlar om längre. Gör man Dracula till en helt vanlig lirare så sänker man ju hela myten, och det är det väl inte värt. Bättre då att skriva ut honom helt ur handlingen och låta rollpersonerna möta lägre vampyrer. ”Vanlig karpatisk vampyr” som Chock-reglerna kallar dem med en oemotståndlig formulering.

Annonser