Äntligen har jag snokat fatt på detta gamla äventyr från 1985. Visste att det låg någonstans i gömmorna och ruvade likt en Daegurth (en genomskinlig geléliknande massa som angriper andra varelser genom att slingra sin kropp runt motståndaren och krama till – bara i Havets vargar, barn, bara där).

Jag har spellett detta äventyr, men det var mycket länge sedan, redan 1986, och jag minns att det ballade ur ganska kraftigt med myteri ombord på skeppet och ett härjningståg i Danmark. Sedan satte vi oss och kollade på Stjärnornas krig på video. Så kunde det bli ibland på den tiden.

Havets vargar är inget mindre än ett vikingaäventyr, ett av bara två Drakar och demoner-äventyr som utspelar sig i historisk tid (det andra är Den nedbrunna fataburen i Sinkadus nr 8 som också det utspelar sig på vikingatiden). Varför det inte blev mer historisk fantasy kan man undra, det är rätt kul som kontrast till den den klassiska Tolkieninspirerade fantasyn. På sätt och vis kan man i och för sig kalla Samuraj-projektet för historisk fantasy eftersom världen är så till förväxling lik det historiska Japan, plus en och annan demon och dai-bakemono förstås.

Jag tycker nu inte att Havets vargar är så mycket till äventyr egentligen, det är väldigt löst byggt och ska man vara lite elak så är det mest en karta, några halvtaskiga regler för strid till havs och ett grottkräl.

Intrigen går i alla fall ut på att vikingen Erik Järnnäve åker till Gotland för att shoppa, och köper en slav från Andalusien vid namn El Jabato. Slaven berättar att han för ett år sedan tillfångatogs av en rövarhövding från norra Spanien, som sedan sålde honom till en slavhandlare på Gotland. El Jabato vill nu hämnas på rövarhövdingen, som är mycket rik, och erbjuder sig att visa vikingarna vägen dit mot att han får gå fri.

Denna intrig, slår det mig nu, är faktiskt en blåkopia på ett avsnitt i början av Frans G Bengtssons Röde orm: Silversmeden Salaman från Cordoba har på samma sätt som El Jabato tagits till fånga och sålts vidare till Norden, varpå han erbjuder Orm och de andra vikingarna samma deal som i Havets vargar. Okej att man lånar från fiktionen när man skriver rollspel, men det här var lite väl fantasilöst.

Här kommer i alla fall rollpersonerna in. På värdshuset ”Gyllene draken” i handelsstaden Kaupang i Norge träffar de Erik Järnnäve, som erbjuder dem att följa med på expeditionen till Spanien mot en ersättning på två guldmynt i veckan och del i skattplundringen.

Så bär det av till norra Spanien tillsammans med Erik och hans vikingaband. Här kan det bli fråga om sjöslag mot ett angripande danskt vikingaskepp, vilket är ett rätt kul inslag. För detta ändamål har författaren knåpat ihop regler för strid till havs, som bland annat gör det möjligt att ramma ett annat skepp. Tyvärr är de här reglerna ganska styltiga, men ändå – en ambitiös ansats och ett frö till de senare, bättre sjöslagsreglerna i modulen Kopparhavets kapare.

När de klivit i land på Spaniens norra kust är det, som så ofta, dags att slå på en slumptabell. Ah, dessa slumptabeller. Får man 6-7 med en T20 kommer man till ett gravkummel där det bor ett spöke som pratar Spanska (90%) och Orchiska (85%). Exotiskt! Här finns också orchgrottor att röja i, utan några särskilt spirituella inslag.

I ett bergsområde cirka 14 mil från kusten ligger så rövarhövdingens fäste. Luis Candelas, rövarhövdingen själv, ser ytterst opålitlig ut enligt Nils Gullikssons teckning. Äventyret är för övrigt mycket sparsamt illustrerat, förutom rövarhövdingen finns det bara några småbilder på Erik Järnnäve, en björn och en jätteråtta samt ett vikingaskepp. Lite snålt. En bild på en Daegurth eller jättespindeln Iaurog tycker jag Nisse kunde ha bjudit på, åtminstone.
Hövdingen har hela 39 rövare till sitt förfogande, rena Mattisborgen alltså. Även de talar förutom spanska även orchiska av någon obegriplig anledning. Kanske har de varit tvungna att förhandla mycket med ovanstående orcher.

Rövarfästet bjuder på gott om fällor, vissa av dem av magisk art, såsom väktarstatyn som skickar ut en ”Kontrollera person” på dem som kliver in i rummet. Här finns också en brunn med en fången likätare som gärna vill dra ner närmsta rollperson i brunnen – vilket öde! Och så Daegurthen förstås, en mysko skapelse som närmast kan beskrivas som ett slajm-monster som ligger i en grotta maskerad som en vattenpöl och väntar. Rövarna måste undra varför så många försvinner spårlöst efter att ha gått in i den där grottan.

Ja, efter beskrivningen av fästet tar äventyret slut. Men i ett uppslagsrikt sista kapitel kommer ett antal förslag till fler äventyr som kan följa på detta. Det första förslaget är klart inspirerande: rollpersonerna kommer till Harald Blåtands borg i Jellinge och får i uppdrag att söka upp och döda den drake som plågat bygden under flera år.

Författaren bakom äventyret heter Anders Simonsson, som senare skulle komma att skriva den betydligt mer ambitiösa äventyrsmodulen Torshem till Drakar och demoner Expert. Havets vargar känns det tyvärr som att han skrev lite med vänster hand. Men en ambitiös SL kan säkert bygga ut det till en episk vikingakampanj, särskilt om man drar in Harald Blåtand i handlingen.

Annonser