Uppdrag i Mos Mosel är en sann klassiker, och representerar kvintessensen av ett Mutantäventyr. Det är introduktionsäventyret till Mutant, och det börjar med en mycket kortfattad beskrivning av Pyrisamfundet.
Det är ett rike som grundades för 100 år sedan av härskaren Palpadine (kejsaren i Star Wars på ett talfel när) och som nu regeras av kejsar Thorulf Skarprättare, en hård men rättvis man. Riket har en feodal karaktär och huvudstaden Hindenburg har en hyfsad teknologisk nivå. Det finns också en fungerande armé och poliskår. Sådär, bam! Sätt igång och spela.
Jag kan tilltalas mycket av den här no nonsense-inställningen, det är inget onödigt fluff, utan upp till spelledaren att skapa miljöer och stämning.

Men spelledaren får i alla fall några tips och råd: ”Ge aldrig spelarna mer information än nödvändigt. Låt dem själva lista ut vad saker och ting betyder. Ge dina beskrivningar lite ”krydda”; beskriv ljud och lukter, temperatur osv.”

Allright, till äventyret. Upplägget för att dra in äventyrarna är klassiskt och känns igen från exempelvis The Oldenhaller Contract, introäventyret till Warhammer Fantasy Roleplay. Rollpersonerna är i Hindenburg och får syn på en affisch där modiga äventyrare sökes för ett ”farligt men välbetalt uppdrag”. De uppsöker Nicholas fon Rijn för att ta reda på vad dealen är.
Den som spelat Mutant har troligen vid ett antal tillfällen stött på denne fetlagde handelsman med stripigt hår. Här får vi möta honom för första gången. Trots att han lever i ett palats i handelskvarteren tycks han inte kunna sköta sin hygien. Nils Gullikssons porträtt har något uggleliknande över sig. Det är för övrigt den enda illustrationen i äventyret, vilket känns lite snålt.

Fon Rijn beskriver uppdraget: En leverantör av högteknologiska fynd har försvunnit. Hans namn är Wolf och han sågs senast i byn Mos Mosel. Ytterligare en anställd vid namn Jerry Gaxy skickades ner till Mos Mosel, men han har inte hörts av. Det är uppenbarligen något fishy som pågår där nere.
Här kan det vara på sin plats att stilla förundras över namnskicket i Pyrisamfundet. Mos Mosel, Jerry Gaxy, fon Rijn (med f i stället för v)… blandningen är bortom allt vett och sans och samtidigt rätt coolt.
Nåväl, äventyrarna skickas alltså till Mos Mosel, som alltså inte är en israelisk kibbutz utan en liten by söder om Hindenburg. På vägen slår SL en T8 för att avgöra vad som händer. Blir det en femma är det en landhaj som anfaller ur marken!

Mos Mosel visar sig ha ett gäng mycket underliga invånare. Det blir något av ett detektivarbete att ta reda på vad som har hänt och varför de flesta invånare beter sig känslokallt och stelt. Detta kräver ju lite jobb av spelledaren, att inte bara konstatera att ”typerna beter sig konstigt” utan agera konstigheten. Show, don´t tell, som det hette under min journalistutbildning. Ett motto som fungerar bra på rollspelande också.
När jag spelade Uppdrag i Mos Mosel 1987, som spelare, tog det en oerhörd tid (tja, säkert några spelkvällar) att ta reda på varför folk agerade som de gjorde och vad som hänt. Jag minns att det blev en ganska krypande, klaustrofobisk stämning när man inte visste vem man kunde lita på.

Hemligheten bakom de skumma byborna är att de flesta är kloner som hör till ett Dråparträd (bilden ovan). Dråparträdet lever i Biobunker 7 i närheten av Mos Mosel, och planerar att först ta över byn och senare hela Pyrisamfundet. Det sker genom att Dråparträdet fångar in människor och gör kloner av dem, kopior kallade Lil. Kopiorna återvänder till Mos Mosel medan människorna används som näringskälla av Dråparträdet. Samtliga Lil är beväpnade med kortsvärd och gör allt för att försvara mamma Dråparträd.
Det är ett infernaliskt monster det här, och det utsågs med rätta till ett av alla tiders coolaste svenska rollspelsmonster av bloggen Piruett.

Mos Mosel beskrivs in i minsta detalj, liksom Biobunker 7 som är skådeplats för det här äventyrets grottröj. Om Biobunkrar i allmänhet sägs att de togs i bruk under 2010-talet för att producera biologiska vapen i form av levande dödsmaskiner. Nordiska försvarsalliansen och Sovjetiska kejsardömet (!) använde dessa monster i kriget mot Tyskland. I Biobunker 7 tog sig en av dess dödligaste skapelser, Dråparträdet, löst och förintade allt mänskligt liv. Huvuddatorn i bunkern är dock vid liv och vill inget hellre än att göra slut på den här obehagliga gökungen.

Om äventyrarna överlever Dråparträdet och lyckas återvända till fon Rijn i Hindenburg ger han dem ett förslag -vill de möjligen ta anställning hos honom som ”problemlösare”? Han har ett uppdrag till åt dem om de accepterar (måhända är detta en snygg övergång till Nekropolis, Den grå döden del 1).

Uppdrag i Mos Mosel är alltså det första i en lång rad Mutant-äventyr som har sin upplösning i en bunker. Det kom att bli det arketypiska Mutant-äventyret. Här finns redan alla byggstenar som man senare fortsatte med. Med det sagt vill jag ändå ge en eloge till Michael Petersen för detta klassiska introduktionsäventyr. Det har all den charm och påhittighet som karaktäriserade det gamla Mutant, och speciellt avsnittet i Mos Mosel kräver mer av spelarna än bara actiongaming.

Annonser